-Känner du lugnet morgonen giver själen
upplyftande när dagen så sakterligen gryr
vågorna varsamt svepa in
fåglarna så härligt skriar i skyn.
-Dimman den trollskt inbäddad över hav och land
träden dom viskar bortglömda tiders namn
ett Öland så magiskt då som nu
en ö med anor av fantastisk natur!
Mina ögon spejar fram och tillbaka genom det tunna camonät jag noggrant placerat på min vänstra sida av gömslet, liggandes platt som en pannkaka på magen. Min nacke värker och ryggen har nog domnat bort för någon halvtimme sedan. Försöker subtilt vrida runt hela kroppen i 180 grader i hopp om att minska smärtan, men helst ligger jag kvar tyst. Att störa fåglarna och ev. förstöra morgonens resultat är det sista jag vill efter att ha gått upp kl.03.45 med min fotokompis. Jag befinner mig på en fin vadarstrand belägen på sydöstra Öland. Ingen varelse har ännu velat besöka mina noggrant valda plats utanför gömslet denna dimmiga och mystiska morgon..! Kanske borde jag byta? Ligger dock kvar och försöker härda ut. Dom kommer nog snart! Vilka? Jo dom där alldeles underbara, beroendeframkallande och orädda vadarna! Det är dom som får mig att härda ut, ger mig den där ansenliga adrenalinkicken och som gör vardagen lite enklare! “chryyyyie chryyyyie chryyyyie” låter det helt plötsligt. En större flock med kärrsnäppor lättar 100 meter söder om mitt gömsle och tar till vingarna. Cirklar runt några varv och inspekterar miljön. OCH LANDAR MAX 10 METER UT PÅ KALKHÄLLEN PRECIS UTANFÖR MITT GÖMSLE! Och oj! Oj oj oj! Det var inte bara kärrsnäppor! Här fanns det även plats för en del godbitar. Några roskarlar, en ung spovsnäppa, en mosnäppa, en brushane och även en kustsnäppa. Det får inte vara sant! Rena rama julafton är nog en exakt beskrivning på hur jag känner mig inombords just nu!
Att få vistas på sydöstra Öland (som i det här fallet vid Sebybadet) eller Öland överhuvudtaget för den delen under slutet på juli månad tills en bit in i augusti är absolut magiskt i mina ögon! Tusentals vadare från den arktiska tundran, fjällen och övriga Sverige flyttar förbi och Öland med dess fina stränder, leriga vikar, kalkstenshällar och sandbankar skapar ett alldeles ypperligt tillfälle för dessa fåglar att fylla på sina fettreserver och vila upp sig inför resten av sin långa resa! Flera olika vadarsläkten flyttar förbi, calidris-vadare, tringa-vadare och så här den lustiga roskarlen, Arenaria interpres, som hamnat lite skymundan inom systematiken. Visst är den snygg?
Simon Carringtons birdingblog 